ur kunde det bli så här fel? jag skulle ju visa dig världen och inget fick nånsin komma mellan. Men nånting kommer alltid i mellan och någon slutar alltid älska först. men varför kan det aldrig vara jag? och nu träffar du andra men försöker ändå hjälpa mig igenom min situation. Jag vill inte gå igenom någonting. varje litet steg du tar och varje gång som du för ditt hår från dina ögon, på ett sätt som ingen annan riktigt gör, och varje gång som du ler, hugger det till i mitt bröst.. för jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig mer kommer få ligga bredvid och kalla dig för min igen. Och när jag inte har dig så tycker jag att jag ser dig överallt men sen när blev den här stan så liten? mina vänner försöker trösta mig och drar med mig på fester och presenterar mig alltid extra artigt men jag skiter i vilket, jag bryr mig inte. jag kan inte sova om nätterna men vet att det går över med tiden och kommer kännas mycket bättre men varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?
i loved you first.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar